Third Eye Blind Konserter

Third Eye Blind bildades i San Francisco 1993 och deras väg till framgång var inte direkt linjär. Otaliga förändringar i banduppställningen plågade bandet under början och mitten av 90-talet innan de slutligen slog sig till ro. Men när deras självbetitlade debut äntligen släpptes 1997 blev det den flodvåg som alla förväntade sig: låtar som "Semi-Charmed Life", " Jumper" och "How's It Going to Be" styrde etern och fungerade som kulturella måttstockar när albumet nådde sex gånger platina.

Uppföljaren, "Blue" från 1999, visade att de inte var något underverk med bara ett album när det nådde platina och gav singlar som "Never Let You Go". Men med framgången följde ett pris: spänningar inom bandet som i slutändan ledde till Cadogans om stridda sorti 2000, vilket i princip markerade slutet på den gyllene eran för den här uppsättningen.

De kommande 15 åren var verkligen skakiga vatten för Third Eye Blind, med roterande medlemmar och långa intervaller mellan albumen. De tog in gitarristen Tony Fredianelli för "Out of the Vein" 2003 och "Ursa Major" 2009 men även han skulle så småningom gå skilda vägar med gruppen. I mitten av 2010-talet var Jenkins och Hargreaves kvar i sin kärna, men hittade stabilitet med de nya medlemmarna Kryz Reid på leadgitarr, Alex Kopp på keyboards och Alex LeCavalier på bas.

Denna uppfräschade lineup utlöste en kreativ renässans. De ökade takten med "Dopamine" (2015), följt av en rad EP:s - "We Are Drugs " (2016) och "Thanks for Everything" (2018). När Kopp klev åt sidan för Colin Creev höll de farten uppe med "Screamer " (2019) och "Our Bande Apart" (2021).

När Stephan Jenkins och Kevin Cadogan skrev kontrakt med Elektra Records 1996 visste de inte att de var på väg att skapa en av de mest minnesvärda soundtracks från slutet av 90-talet. Utrustade med Arion Salazars dynamiska basgångar och Brad Hargreaves dunkande trummor skulle de två skapa ett sound som skulle sälja 12 miljoner album världen över.