Sertanejo är en populär musikgenre i Brasilien som uppstod på landsbygden under 1920-talet. Den har sedan dess utvecklats till en mainstreamgenre, fångat miljontals brasilianares hjärtan och blivit en av de mest kommersiellt framgångsrika musikstilarna i landet. I sertanejo-musikscenen uppträder många artister i duos, ofta bestående av syskon. Historiskt sett har män haft en dominerande roll i denna genre, som Jorge e Mateus, Chitãozinho e Xororó och Luan Santana, men på 2000-talet har några kvinnor, inklusive Paula Fernandes, Maria Cecília och Simone & Simaria.
MUSIKALITET
Sertanejo-musik innehåller vanligtvis en kombination av akustiska gitarrer, fioler, dragspel och slagverksinstrument, vilket skapar ett rustikt sound. Genren hämtar influenser från traditionell brasiliansk populärmusik och innehåller element från country och western. Sertanejo kan delas in i två undergenrer: Sertanejo Universitário, som har ett mer modernt och poporienterat sound, och Sertanejo Raiz, som har en traditionell och nostalgisk stil.
Sången spelar en viktig roll, med uttrycksfulla framträdanden som förmedlar djupa känslor och historieberättande. Sertanejos musikaliska mångsidighet och förmåga att anpassa sig till olika stilar har bidragit till dess stora popularitet.
TEMAN
Textmässigt utforskar sertanejo teman som kärlek, hjärtesorg, familj och livet på landsbygden. Många sånger skildrar glädjen och kampen i relationer och uttrycker känslor med hjärtlig uppriktighet. Texterna målar ofta levande bilder av de enkla nöjena med livet på landet, nostalgi för hemstäder och naturens skönhet. Sertanejo-låtar berör också teman som tro, patriotism och kulturell identitet, vilket ger genklang hos människor från olika samhällsskikt.
Termen "Sertanejo" härstammar från "sertão", en allmän term som omfattar landsbygdens bakland som ligger långt från kustnära storstadsregioner. "Sertão" används dock ofta mer snävt för att beteckna de inre regionerna bort från den brasilianska nordöstra delen.
Sertanejo, som musikgenre, skiljer sig från caipira-kulturen och har sitt ursprung i delstaterna São Paulo, Minas Gerais, Goias, Mato Grosso, Mato Grosso do Sul och Paraná.
Den musik som förknippas med denna kultur kallas "música caipira" eller "música sertaneja" och komponeras och framförs på landsbygden, med inslag som den traditionella "moda de viola". De instrument som används av solomusiker eller duos går tillbaka till det koloniala Brasilien och inkluderar viola caipira (gitarr).
BERÖMDA ARTISTER
Sertanejo har producerat många framgångsrika och inflytelserika artister som har uppnått enorm popularitet och kommersiell framgång i och utanför Brasilien. Några kända sertanejo-artister är Chitãozinho e Xororó, Zezé Di Camargo & Luciano, Marília Mendonça, Henrique & Juliano, Gusttavo Lima, Maiara & Maraisa, Jorge & Mateus och Luan Santana.
Uppkomsten av den moderna sertanejo-musiken kan spåras tillbaka till slutet av 1960-talet när duon Leo Canhoto e Robertinho introducerade elgitarren och införlivade influenser från popmusik. Detta markerade en betydande förändring i genren. Under 1970-talet gjorde Sergio Reis, en medlem av den musikaliska rörelsen Jovem Guarda, en anmärkningsvärd övergång från pop till sertanejo. En annan inflytelserik artist under denna period var Renato Teixeira.
I utvecklingen av sertanejo-musiken börjar en återvinningsfas med sertanejo universitário. Artisterna under den här perioden är olika, och vissa återvänder till rötterna i moda de viola, som nu kallas "moda". Detta framväxande segment lyfts fram av CD-skivor med etiketten "bara mode". Samtidigt följer en annan grupp artister trenderna från det förflutna och omfamnar den romantiska sertão, exemplifierad av personer som Eduardo Costa och Léo Magalhães. I denna nya era sträcker sig texterna bortom misslyckade relationer och omfattar teman som kvinnor, alkohol, kärleksaffärer och sex. Det finns ett märkbart inflytande från brasiliansk funk, liksom inslag av samba/pagode.
